foo

Executive summary:

Bloggen är flyttad till http://fnord.blogsome.com, Gå dit istället.

Lång version:

Jag har efter ett tag tröttnat på några av de begränsningar som finns i gratisvarianten hos blogg.se. De största nackdelarna som jag ser det är dels det det begränsade diskutrymmet, dels att trackback och ping inte funkar över huvud taget. Jag är medveten om att dessa nackdelar eventuellt går att komma runt genom att uppgradera, men eftersom det känns som att jag fortfarande bara provar på det här med bloggning vill jag inte lägga några direkta pengar på det...

Efter moget övervägande flyttar jag alltså bloggen till http://fnord.blogsome.com. Fördelar där är att de använder Wordpress, trackback funkar, samt att diskutrymmet är obegränsat. Nackdelar är naturligtvis att det hela inte längre är på svenska, och att man missar gratisreklamen på portalen för blogg.se.

En kort resume av de filmer jag såg i förra veckan...

Garden State

Så fick jag då äntligen tummen ur och såg den. Förväntningarna var inte dåligt uppskruvade, vilket ibland kan vara till filmens nackdel. Jag blev dock inte besviken, även om jag inte är lika lyrisk som en del kritiker varit. Bra skådespel och otroligt vackert från början till slut. Betyg 4/5

Parentes: Jag ska erkänna att jag innan filmen inte alls tyckt om Zach Braff, och att jag trodde att han hette Zach Barff

Släkt och vänner

En mycket välgjord kortfilm. Jag såg den av en slump när jag bläddrade lite på TV:n en kväll. Det händer saker hela tiden. Betyg: 4/5

The Nutty Professor

Jag förstår egentligen inte varför jag inte stängde av TV:n tidigare. Fördomar staplas på varandra, och vi antas gilla filmen bara för att Eddie Murphy är med. Han har eventuellt passerat sitt bäst före-datum redan. Betyg: 2/5

I Hired a Contract Killer

Denna har jag redan skrivit om... Betyg: 4/5

New Order: Jetstream

För att fira att New Order kommer till Arvika! Och för att jag inte kan få ur den ur huvudet efter att ha suttit och trixat med den i u-myx hela helgen för att få till ett bra bidrag till tävlingen.

Jag upptäckte just att New Order kommer att spela på Arvikafestivalen!!!!!

Jag har inte varit på Arvikafestivalen sedan 1995 (då Nitzer Ebb ställde in :-( ), och misstänker att jag skulle vara en av de äldre där om jag åkte i år... (Typ farsa på stan...)

Fast... New Order. I Sverige. Snart. Det går ju bara inte att motstå, eller?

Jag måste bara hitta någon likasinnad att åka med, för jag misstänker att sambon inte kommer att vara intresserad och man kan ju inte åka ensam, eller?

Iron Maiden: The Number of the Beast

Uppenbarelseboken 12:12 samt 13:18:

Woe to you, oh Earth and Sea,
for the Devil sends the beast with wrath,
because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the beast
for it is a human number, its number is Six hundred and sixty six.

~

Kan detta vara en slump? Knappast... Någon på Polarn och Pyret måste gilla New Order...

Igår var vi ute och åkte båt på Kinda Kanal med jobbet. För underhållningen på båten svarade ingen mindre än den rockande advokaten, Anders Berglund. Således blir dagens mp3:

The Trashmen: Surfin' Bird

E: "Isglass kan man ju bara äta på vintern, för då finns det is."
Jag: "Men man kan ju ha isglass i frysen, då kan man äta det på sommaren också. Det är ju när det är varmt som det är gott med isglass."
E: "Jag vill i alla fall inte ha någon isglass, för om man äter is får man mask i magen."

The Tears: Lovers

Brett och Butler är ju kompisar igen, och har totat ihop ett nytt album. Den kommande singeln, Lovers, låter en hel del som gamla Suede och är den klart bästa låten från skivan.

Lyssna på när grabbarna pratar om låten, och titta på intervjun som SVT:s kulturnyheter gjorde med dem för några veckor sedan.

Jag har sent omsider lagt märke till att SVT kör en serie med Kaurismäki-filmer. Tidigare har de visat Mannen utan minne, som jag sett och tyckt om, och Bohemernas liv, som jag hemskt gärna hade sett... Hur som helst såg jag i alla fall I Hired a Contract Killer igår.

Jag hade faktiskt inte fattat att filmen skulle vara på engelska, så det var en liten överaskning... Jag gillar den här typen av filmer, där berättandet är långsamt bilderna får tala mycket för sig själva. Handlingen är som vanligt rättfram och referenserna till Hitchcock var knappast subtila. En bra film, mitt betyg: 4.

Nästa vecka visas Flickan från tändsticksfabriken, missa inte den!

Ratatat: Seventeen Years

Dags för lite själslig rensning. Dags att bekänna att jag är beroende. Vad jag är beroende av varierar starkt med tiden, men klart är att det alltid finns något som är lite mer intressant än allt annat. Detta något brukar periodvis ta upp all min tid, alla mina resurser och i stort sett alla mina pengar.

Nåväl, tanken är att dela upp den här bekännelsen i ett antal delar. Denna första del tar upp de "unga åren", upp till circa 15 års ålder. Kommande delar kommer att behandla senare (och grövre) beroenden.

Som barn hade jag inte direkt så mycket tid att lägga på mina beroenden, som istället yttrade sig i form av samlingar av olika slag. Jag samlade på allting, och lade på så sätt grunden för framtiden. Saker jag samlade på:

• Frimärken. Jag var med i totalt fem olika frimärksklubbar. De flesta märkena fick man dock genom att tigga gamla kuvert hos kommuner och företag, för det här var på den tiden då frimärken fortfarande användes. De roligaste märkena fick man genom att skaffa brevvänner i utlandet. Mest fascinerad var jag av de ungerska frimärkena, jag hade nog samlat i ett halvår eller så innan jag fattade att Magyar Posta inte var ett land.
• Ölburkar, varje helg under i alla fall två års tid åkte jag ut i de värmländska skogarna och letade ölburkar längs vägarna. Burkarna togs omsorgsfullt omhand, putsades upp och katalogiserades. Alla "dubbletter" åkte ner i en av flera stora sopsäckar, för arkivering. Övriga burkar staplades i ett av förråden hemma hos föräldrarna. Sen kunde man roa sig med att jämföra och byta burkar med kompisarna.
• Kapsyler. Samlingen av kapsyler gick lite hand i hand med ölburkarna. Räderna ut i skogen resulterade allt som oftast i flertalet gamla fina kapsyler. Flest fick man genom att gå på restauranger och fråga. Även dessa katalogiserades och putsades.
• 
  
• Serietidningar. Någonstans i föräldrahemmet ligger flera kompletta årgångar av bland annat Buster och Kalle Anka. Bustersamlandet var det mest utvecklade, då jag åkte runt till olika antikvariat för att försöka få tag på gamla tidningar. De nya var ju enkla att få tag på, det var ju bara att prenumerera. Bustersamlandet var det mest aktiva, där jag förde loggbok över de olika serierna som fanns med.
  
• Hockeybilder. Detta samlande pågick enbart en kort tid före och under hockey-VM varje år. Hockeybilderna sattes in i album och dubbletterna byttes med kompisar. Före match kunde jag sitta timtal och memorera laguppställningar och sortera bilderna medans jag väntade på att SVT:s utsändning skulle börja. Jag vill minnas att jag hade 16 stycken Mats Waltin och 12 stycken Fetisov.
  

Fortsättning följer...

Dottern har pratat mycket om blodpudding på sista tiden. Hon har undrat mycket om det är riktigt blod i det och om man verkligen kan äta blod. Jag berättade för henne att hon faktiskt ätit blodpudding tidigare, men att det var mer än två år sedan. Då tyckte hon om det en gång och vägrade äta det en annan. Efter några veckors diskuterande fram och tillbaka skulle vi i lördags prova på fenomenet blodpudding.
Båda barnen var väldigt uppspelta då blodpuddingen lagades till, traditionsenligt med bacon och lingonsylt.

E: "Vad är det där?"
Jag: "Det här är ju blodpudding."
E: "Men blod är ju rött. Den där är brun, är det riktigt blod i den?"
Jag: "Ja, grisblod, inte från människor."
E: "Blod från folk?"
Jag: "Nej, bara från grisar. Bacon kommer också från grisar."
E: "Ska vi äta en gris? Kan man det?"

När så blodpuddingen stod på bordet byttes dotterns entusiasm snabbt mot besvikelse... Lingonsylten försvann snabbt. Bacon visade sig vara helt OK, men blodpuddingen var inget vidare populär. Lillgrabben åt allt, som vanligt, och ville till och med ha mer när han var färdig.

Jag frågade senare dottern vad hon hade tyckt, och om hon ville äta blodpudding igen. Det hade varit gott, men inte så mycket. Hon vill prova igen, men inte idag. En annan dag, kanske.

Jem: They

En Dido som det är OK att tycka om.
Beskrivningen stämmer ganska bra, även om den är lite orättvis.

Den fyraåriga dottern såg en äldre (säkert 9 år) pojke som tuggade tuggummi och blåste bubblor medan vi var på semester, och ville naturligtvis själv prova på denna nymodighet.
Sagt och gjort; bubbelgum inhandlades och i helgen var det dags att blåsa bubblor medan lillebror sov. Det visade sig inte vara så enkelt som hon först trott att blåsa bubblor, så pappa fick rycka in för att visa hur det hela går till...

Nu är det så att det är ca 15 år sen sist jag blåste bubblor, men självförtroendet var på topp när jag skulle demonstrera bubbelblåsandets hemligheter. Men det gick inte! Första försöket blev kanske knappnålsstort, senare försök bara mariginellt större. Jag som hade förväntat mig bubbor i storlek med den till vänster... Besvikelsen var stor hos dottern.

Nåväl, nu har jag läst på lite:

• bubblegum.com
• Facts about gum
• Absolute Astronomy Reference: Bubblegum

Detta, tillsammans med lite övning på egen hand, torde resultera i större bubblor nu i helgen.

Klart att världens bästa band måste få vara med.

New Order: Sunrise

En av deras allra bästa låtar från monumentala Low Life (1985).

Jag var på Ica Maxi med barnen i helgen och skulle, förutom den vanliga handlingen, köpa frukostgrejer till Sambons jobb (de har morgonfrukost). För att allt ska vara smidigt behövs ju ett separat kvitto på frukostgrejerna vilket i den gamla värden var hur enkelt som helst. Nu, när vi kunder med självscanning förväntas ta över personalens jobb, blir det mycket mer problem... Måste man gå ut till bilen med det första lasset och sedan knalla in igen för det andra? Eller ska man rent utav försöka få ut två streckkodsläsare?
Efter lite eftertanke undvek vi problemt genom att överge självscanningen den här gången och fick istället stå i en gammaldags kassakö istället.

Vätrar mig igenom ett berg av strykning... Det är inte klokt vad en veckas semester genererar i tvätthögen...


Death Cab for Cutie: The New Year

Bara för att den är så bra.

Dags att ta lite nya grepp... En mp3 om dagen! Inte särskilt originellt kanske, men jag tycker det verkar kul i alla fall...


Damien Rice: The Blowers Daughter

Så här långt idag har jag lyssnat på den 12 gånger, jag kan bara inte släppa den... Vilket genidrag att låta Closer slingra sig runt denna låt. Jag tvivlar på att filmen varit hälften så bra utan låten, trots ms Portman.

Tillbaka från Sardinien, vädret var stadigt underbart: 30 grader och sol hela tiden. Havet var varmt och skönt det också, folk tror inte på oss när vi berättar att det var över 20 grader varmt... Men varför är det så ont om Gelaterior på Sardinien? Man var ju tvungen att gå säkert fem minuter för att få en hemgjord glass...

Medans jag satt och designade sandslott och letade vackra snäckskal med barnen började jag fundera på vad som egentligen gör en strand bra. Kom raskt fram till följande kriterier:

• Klart vatten
• Rent och snyggt
• Långgrunt
• Nära till träd/skog (för skugga)
• Vackert

När kriterierna väl var fastlagda, var steget inte långt till att börja fundera på vilka stränder som uppfyller dessa bäst. Efter mycket funderande och kontemplerande börjar min topplista se ut som följer, först de svenska favoriterna:

1. Varamon, Motala.
   
   Finns ingenting som kan mäta sig med denna i Sverige. Står sig även bra internationellt sett.
2. Pite Havsbad, Piteå. Nästan lika bra som Varamon i mina ögon.
   
3. Böda Sand, Öland.
4. Fryken, Kil. Lite lokalpatriot måste man ju få vara. :)
   
5. Tylösand, Halmstad. Har alltid kännts lite småskitigt när jag varit där, men i övrigt vackert och bra bad.
   

Och den internationella. Jag ska dock tillägga att jag inte är så värst välberest, i alla fall inte vad sol och bad beträffar. Här är i alla fall mina favoriter:

1. Playa el Caletón, Dominikanska Republiken.
   
   Skyddad, vacker. Perfekt sand, långgrunt, lite folk och ölservering på stranden. Vad mer kan man önska?
   
2. Elafonissi, Kreta. Vackrast i Europa?
   
3. Cayo Levantado, Dominikanska Republiken. Lite väl mycket turister, men ack så vackert!
   
4. Maria Pia, Alghero, Italien. Kanske nyhetens behag som gör att denna tränger sig in på listan, men fint var det.
   
5. Great Yarmouth, England. Bara möjligheten att kunna köpa Fish 'n chips på stranden är guld värd.
   

Nu bär det iväg på semester till Sardinien!



Det ska faktiskt bli jätteskönt att komma bort från allt som har med nya huset, gamla lägenheten och jobbet att göra. Också skönt att byta svenskt sommarrusk mot mjuk, vit sand, klart och varmt vatten, och mycket sol.

Saker att göra på semestern:

• Stänga av mobilen
• Koppla av
• Bada
  
• Sola, ligga och dra på Maria Pia-stranden
  
• Äta god mat, Alghero är tydligen välkänt för sina fina skaldjursrestauranger.
  

Det ska också bli spännande att se gamla stan, Barcelona är ju en favoritstad och det sägs att likheterna är slående... Grotto di Nettuno, här till höger, kommer vi nog också att besöka.

Det är nog bara att erkänna att alla ambitioner man hade som yngre att gå vid sidan av den stora strömmen av turister är som bortblåsta. Barnen styr i ganska stor utsträckning val av semesterort, hotel och aktiviteter under semestern, och det är absolut inget fel med det. Tvärtom. Jag trodde nog inte att jag skulle komma till den här slutsatsen, men en vanlig chartersemester är faktiskt ett fantastiskt sätt för hela familjen att vara tillsammans och bara vara. Långt bort från backpacker-livet (som iofs är ganska mainstream det också), men ack så skönt.

Vi var på picnic med en annan familj i helgen. Vädret var kanonfint, bortsett ifrån att blåste fruktansvärt hela tiden. Barnens pastasallad blåste iväg flera gånger och jag lyckades tappa min tårtbit i en stormby...

Vi hade hur trevligt som helst. Barnen bråkade som barn gör, Hemglass bjöd på glass, godis såldes för 2 kr hektot och vem som helst fick dra på sirenerna på polisbilen! Vad mer kan man önska sig?

Först går det flera måndader då det är lungt på jobbet, inga intressanta hus på marknaden och barnen är friska.

Sen helt plötsligt blir det utan förvarning stressigt på jobbet samtidigt som vi just köpt hus och barnen hostar sig genom nätterna och vaknar flera gånger. Tur att det är semester snart...

Ha!

Vi köpte ett hus i helgen. Eller vann budgivningen om rätt ska vara rätt... Kontraktet skrivs på fredag och om allt går som det ska flyttar vi in i september. Jippi!!!

240 m² kommer att kännas helt underbart efter vår lägenhet på 100 m². Vi var ju aldrig särskilt trångbodda, men det blir nog skönt för barnen att få egna rum. Dessutom blir det inte så vansinnigt trångt när släkten hälsar på.

Det blir ju en hel del saker att stå i...

• Skaffa fram handpenning. inte så svårt, men tidskrävande.
• Ordna överlåtelsebesiktning.
• Se till att skorstenen provtrycks.
  
• Sälja lägenheten. Det börjar ju bli lite trångt om tid innan semestertiderna, och då står tydligen lägenhetsmarknaden stilla... Man vill ju trots allt ha så lite dubbelt boende, och så mycket betalt för lägenheten som möjligt...

Lite extra strul, eller förhoppningsvis inte, blir det antagligen i och med att halva huset ska byggas om innan vi flyttar in. Mäklarens besiktningsman hittade fukt och mögel i källaren, som ska saneras enligt alla konstens regler. Alla golv och väggar ska rivas ut och helt nya ytskikt ska in. En underbar chans för oss att få det hela precis som vi vill alltså! Vi behöver enbart stå för mellanskillnaden mellan material motsvarande det som sitter där idag och vad vi vill ha...

Nåväl, det ska bli urkul att flytta, även om ingen av oss kommer att kunna cykla till jobbet i framtiden. En annan negativ aspekt på det hela är att det kan bli svårt med dagisplatser. Det finns ett nyöppnat dagis där det älsta barnet är fött 03, lite fel miljö för vår 4½-åring...

Hej,

Provar på det här ett tag, får se om det fungerar...

Spelade brännboll med jobbet igår, klarade mig helt utan både sträckningar och blåmärken... Vårt lag vann dock inte, men vem bryr sig? Trevligt hade vi i alla fall.

Sitter nu på jobbet och väntar på fikat, bara 20 minuter kvar. Det kurrar betänkligt i magen, så jag får nog ta ett äpple eller nåt medans jag väntar.